Efter att ha varit ute och gått vid Hellasgården i 2,5 timme så var jag inte så sugen att ge mig iväg på ridhusträning senare på kvällen igår. Men efter lite övertalande från min hjärnhalva som inser att vi måste träna så gav jag och Miso oss av i vintermörkret och regnblandad snö. När vi kom dit var vi ensamma. Jag tänkte att om jag ändå har åkt dit så kan jag ju träna en liten stund i alla fall. Efter ett tag droppade det in två till i alla fall, så vi fick sällskap och kunde göra en platsliggning. Vi harvar fortfarande på med FF. Miso förstår inte riktigt vitsen med att gå fint vid min sida. Men när jag körde lite språng marsch varierat med att tokkuta så fick hon upp motivationen och vi fick till några fina sträckor. Jag vet ju att det lossnar. Det var inte mitt och Wilmas paradnummer heller och jag trodde aldrig att jag skulle kunna få henne att gå snyggt vid min sida. Men numera så är det en av våra roliga moment. Jag försökte också att få till snabbare läggande under gång. När jag står framför henne så lägger hon sig ofta genom “fällkniven”, men går jag så blir det långsammare, inte så att hon sätter sig först, men hon lägger sig i flera steg.I inkallningen har hon nu fått lite för hög fart så hon springer förbi mig. Nu får jag börja att bromsa henne lite. Idag när vi tränade kom hon i så hög fart så att hon åkte på bredsida flera meter förbi mig i snöslasket, när hon skulle stanna smiley. Gårdagens överraskning var platsliggningen. Jag har nästan givit upp att hon ska ligga med hakan i backen. Hon kan verkligen se ut som om hon inte fattar någonting och jag har försökt att byta till mer attraktiva belöningar, utan framgång. Hemma har hon kunna legat 40 sek om jag står 1,5 meter ifrån henne. Ute och bland andra hundar har jag knappt fått henne att lägga ner hakan. Igår lade hon ner hakan och låg 40 sek, flera gånger. Jag stod ca 1,5 meter i från henne. Det hände lite saker runtomkring och en klocka tickade jättehögt varje minut, men hon låg kvar med hakan ändå. Det finns hopp om oss 🙂 I natt var Lystra lite orolig så vi tog en sovmorgon för att få sova ut. Hon tycker att det är orättvist att bara jag och Peter ska sova i de sköna sängarna. Vid 6-tiden släppte jag in dem i sovrummet och gissa om det var två väldigt nöjda flattar som vältrade sig över mig. Då kan de minsann sova länge.Sen har vi varit ute i snöslasket. Härligt att det är vitt på marken, men lite jobbigt att det är så blött. Hoppas att det får ligga kvar för det blir så himla skitit i vårt lilla hus. Jag håller på att utvärdera om det här bloggbytet verkligen var en bra idé. Tanken var att samla alla hemsidor och annat på samma ställe under min domän. Men jag tycker att den här mallen saknar en massa saker som den andra hade. Och det är irriterande att det inte går att göra stycken så att texten blir mer lättläst.